just nu pratar jag med vedija, om det skulle kunna bli som förut. men jag är inte så säker själv, hon har förändrats. och som jag sagt till henne så känns det ibland som om vi är så jävla olika så att vi helt enkelt inte funkar ihop. jag känner mig så omogen och dålig i hennes sällskap ibland. jag är det oseriösaste av oss. hon har jobb och är seriös med skolan. jag tänker inte på framtiden, jag pallar inte jobba för mina betyg i skolan, jag orkar inte bry mig alls om mig själv längre. och vafan tjänar jag på det egentligen? jag kanske får lite beröm av mamma för att jag fått bra betyg på ett inlämningsarbete som jag suttit hemma med i tre veckor och skitit i kompisarna för. helt enkelt så jävla ovärt! hela jag är ovärd idag! men zentrix är lika värd som vanligt. han kommer aldrig bli dålig<3 och jag borde snart se honom live igen, då är han nästan ännu bättre. eller, all blipblop och cip och bitpop och liknande musik är bäst live. de är sån partymusik!
jag tror jag struntar i alltihop. eller, i alla fall den här omstarten med vedija. de kommer inte fungera som förut, de kommer aldrig bli som förut. vi förändras mer än tiden själv. inget kan någonsin bli som det har varit om det som varit tagit paus.
och jag längtar inte efter skolan. verkligen inte. inte efter lektioner, inte efter spanskan, inte efter nånting alls i den där skithögen. jo, kanske efter det nya folket, nya ansikten behövs, verkligen. och jag känner ju towe nu. hon är lätt fett ball! henne ska jag hänga med resten av min skoltid helt enkelt!
vem har härmat, vem eller har de ett samarbete?
jag säger som jocke, hur fan kan man göra så bra musik? tacka gud för blipblopen!
jag somnade nog inte förrän runt fyra igår natt, eller morgon, hur ni nu vill ha det. och jag sov till ett. det kändes faktiskt inte så bra, det kändes som om jag sov bort hela dagen. till tolv, där går gränsen. annars får det verkligen vara en meningslös dag. eller så får livet helt enkelt kännas jävligt mycket skit.
nu loggade sofia in, hon är bra. vi spelar röj hela nätterna. och de är jävligt kul. när jag väl vinner så vinner jag överlägset. annars brukar jag mest förlora tror jag. men de är rätt kul ändå. och ett bra tidsfördriv också. man tar bort tankarna från alex. och just det, alex, som jag borde prata med. han fyllde år idag, eller igår är det ju nu. jag tror i alla fall att det var igår. jag fick ingen riktig klarhet i det där. jag skulle ha kollat upp det på birthday.se, men de har jag ju glömt. jag gör det senare. eller snart!
nu säger jag godafton för ett tag.
(00.09)
lördag, juni 30
clocks
jag skulle hemskt gärna vilja berätta för alexander vad jag känner. men osäkerheten är för stark för att våga ta steget. ibland blir jag arg på mig själv för att jag aldrig vågar ta chanserna jag får. jag backar ur, in i tryggheten och ensamheten. för det känns ju säkrast så, de är i alla fall något jag vet hur man förhåller sig till och hur det fungerar.
och jag känner mig ännu dummare nu när jag glömt bort alex födelsedag. som nu var för två dagar sedan. hur återgäldar man nåt sånt? hur får man nåt sånt att bli ogjort? helvete!
och jag känner mig ännu dummare nu när jag glömt bort alex födelsedag. som nu var för två dagar sedan. hur återgäldar man nåt sånt? hur får man nåt sånt att bli ogjort? helvete!
fredag, juni 29
hur gör man?
nu ett tag har jag varit borta. jag har varit någon annanstans och bloggat. men det funkar inte för mig där heller. jag börjar här igen. idag och några dagar framåt kommer jag blogga flera gånger om dagen. sedan kommer det tunna ut, och bli till ingenting. som vanligt.
eller så skaffar jag en ny blogg, för det känns så tråkigt med den här, som jag inte börjar på nytt med. eller för att jag läste att man kan tjäna pengar på att blogga. hur funkar det egentligen? det var på metro. jag ska nog kolla upp det där. de verkar ju rätt roligt. jag behöver pengar och jag behöver skriva. och inte behöver jag visa vem jag är. jag kan skriva under falskt namn och bo i norrland. för vem fan tror inte på mig isåfall?
jag saknar alexander. denna underbara människa. eller, jag vet inte hur det känns att vara kär? jag vet inte om jag är kär i kärleken eller i alexander. hur vet man skillnaden? finns det någon tydlig gräns? eller ska jag chansa och krossa hans hjärta?
eller så skaffar jag en ny blogg, för det känns så tråkigt med den här, som jag inte börjar på nytt med. eller för att jag läste att man kan tjäna pengar på att blogga. hur funkar det egentligen? det var på metro. jag ska nog kolla upp det där. de verkar ju rätt roligt. jag behöver pengar och jag behöver skriva. och inte behöver jag visa vem jag är. jag kan skriva under falskt namn och bo i norrland. för vem fan tror inte på mig isåfall?
jag saknar alexander. denna underbara människa. eller, jag vet inte hur det känns att vara kär? jag vet inte om jag är kär i kärleken eller i alexander. hur vet man skillnaden? finns det någon tydlig gräns? eller ska jag chansa och krossa hans hjärta?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)